Thank you my dears!



När folk frågar hur det är med en, de som vet, säger man att det är både och. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Men tack för att det är som det är nu, ingen ska behöva gå igenom sånt.. Och jag har egentligen inte haft det så rolitgt som jag har det nu! Men är man fortfarande sårbar? Eller kan det någonsin försvinna? Men något som försvann då, var förtroende för andra.. Det finns inte alltid där, och de jag har förtroende för, Ni är speciella!

Tack för att ni finns där!
I love you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0