Bohliin's

Jag börjar känna av det, det här med att leva som singel. Och nu menar jag de negativa konsekvenserna av det. Det är verkligen inte så att jag är helt frustrerad när jag går och lägger haha verkligen inte.. Men när man har kompisar som har förhållanden så gör dem saker tillsammans, precis som man blir utelämnad på något sätt. Alla dessa parmiddagar som man inte blir bjuden till, eller "parresor". Exempelvis så skulle min kompis Martina till Köpenhamn med sin pojkvän Rikard, då hade han med sig ett "par" från Stockholm (Rikard är från Sthlm). Så säger Martina (egentligen så här): "Ja det är synd att du inte är tillsammans med någon för då hade ni ju kunnat följa med på vår miniresa" och till sitt försvar säger hon "du kanske känner dig lite ensam annars" Ahaa tack för det, puss på dig med! Njaa jätteirriterad är jag inte, men det är tråkigt att det ska vara så.. haha men jag är inte bitter ;)

För övrigt så älskar jag singellivet, det är väl vissa av er som inte tror det men det är faktiskt sant! Jag var tillsammans med en kille för 1,5 år sen i 2 år och det var faktiskt väldigt krävande och det förhållanden tog även väldigt hårt på mig.. Var inte riktigt mig själv, nu har jag börjat se vad som är viktigt, vad som ska prioriteras, gör det man tycker är kul rent ut sagt och prioritera sig själv. Den enda gången man inte ska prioritera sig själv är när det gäller släkt och vänner och speciellt sina egna barn :)